Många anhöriga utvecklar det som ofta kallas medberoende. Det innebär att man gradvis börjar anpassa sitt liv efter den beroendes mående, beteenden och problem – ofta genom att försöka hjälpa, kontrollera, rädda eller skapa lugn i situationen.
Trots stora ansträngningar sker ofta ingen verklig förändring, samtidigt som den egna orken, livsglädjen och självkänslan påverkas negativt. Många beskriver känslor av maktlöshet, oro, sorg, frustration och ilska, samtidigt som de successivt tappar bort sina egna behov och gränser.
Medberoende utvecklas ofta över tid och kan vara mycket svårt att bryta utan stöd och hjälp. Precis som vid alkohol- eller drogberoende handlar det ofta om djupt rotade mönster, känslor och beteenden som behöver förstås och förändras för att skapa balans och välmående igen.